Om någon spills, tappas eller sker av (mer eller mindre) misstag kommer det blixtsnabbt,
- Det gör inget. Och så ett huvud lite lätt på sne och ögon som gör att man spricker. (Detta kan också missbrukas av Astrid när hon vet att hon gjort något fel. Är hon tillräckigt snabb att säga det, vet hon att mamma och pappa inte hinner bli arga.)
Eller som idag när mamma J råkade slå i en tå av misstag. Då var Astrid snabbt där och kramade om och sa:
- Det är ingen fara.
Hon är så stor. Vart tog tiden vägen? När slutade hon vara bebis?
Fina, underbara och högt älskade Astrid.
Först liten och ganska svag...
... men sanbbt en underbar och bestämde lite bebis...
...och nu, en stor tjej som vet vad hon vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar