Bajsmannen

För många år sedan köpte pappa K en bok att ha på gästtoaletten- Bajsmannen. En barnbok. Denna har sedan fallit i lite glömska. Tills nu, när Astrid uppenbarligen kommit i kiss- och bajsåldern. (det är tydligen jättekul att skrika bajs och bajskorv. Astrid skrattar iallafall så hon kiknar.)

När boken läses skrattar både Astrid och pappa K högljutt.




Det hinns t o m med lite läsning på morgonen innan dagis...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Prova allt i garderoben

När mamma och pappa städar klädkammaren passar Astrid på att städa sin garderob. Eller iallafall prova massa olika saker där i. Vad tycksom detta?
Ett aningen för stort regnställ, luvan till vinteroverallen samt lackskor.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Spår av av ändra till sommartid

- Mamma jag är jättetrött.

Astrid när hon väcks måndag morgon.

Titta på TV stående

Men tanke på föregående inlägg är det så här man får titta på morgon-TV om det uppstår "problem".

Kung Astrid

Även om man är kung kan man bli hård i magen. (jag vet, to much information).
Kung Astrid kämpar och kämpar mot den "dumma bajsen som sitter fast i gumpen". Och hon har så ont, hon lider. Jösses vad hon lider. I väntan på att laxermedlet ska hjälpa. Den smärtan hon upplever, den paniken framkallar t o m tårar hos mamma J. Och det enda man kan göra är att krama, stötta, hejja på och vänta. Sedan läser man dubbla god natt sagor.

Papegojan

Vi har en liten papegoja här hemma. Allt vi säger och allt vi gör snappar hon upp. Roligast är det att se och höra hur hon härmar små uttryck och gester (som vi själva knappt är medvetna om att vi gör och säger). Favoriterna just nu är följande:

Om någon spills, tappas eller sker av (mer eller mindre) misstag kommer det blixtsnabbt,

- Det gör inget. Och så ett huvud lite lätt på sne och ögon som gör att man spricker. (Detta kan också missbrukas av Astrid när hon vet att hon gjort något fel. Är hon tillräckigt snabb att säga det, vet hon att mamma och pappa inte hinner bli arga.)

Eller som idag när mamma J råkade slå i en tå av misstag. Då var Astrid snabbt där och kramade om och sa:

- Det är ingen fara.

Hon är så stor. Vart tog tiden vägen? När slutade hon vara bebis?

Fina, underbara och högt älskade Astrid.

Först liten och ganska svag...

... men sanbbt en underbar och bestämde lite bebis...

...och nu, en stor tjej som vet vad hon vill!

Trevlig helg

- Posted using BlogPress from my iPhone